kan ni ha lite tålamod, låt mig va, ja behöver andrum och det är inget fel på er, men ta det lugnt!!? sluta stressa!!! ja förstår att ni kanske inte fattar någonting, men såhär är det, vi står inte på samma trappsteg, och ja känner bara stress över att inte kunna säga det rakt ut. hoppas ni/du läser.

ta det inte som nån dramaqueen nu. bara läs acceptera och ha tålamod så kommer allt bli bra? Ja lovar, drama är inte en bra idé.



inget avslut bara en förklaring för läget och mitt beteende, okej? hata mig inte.